Tro det eller ej...

Ja ni, för er som känner mig kommer troligen att bli sjukt chockade men när pappa kom hem frågade han mig om jag ville hänga med och springa. Jag sa nej direkt och bestämt. Eller för att citera rätt så var det mera "Aldrig i livet, det kan du glömma"
Men av någon jävla anledning så tänkte jag om... det är snart sommar, jag ska vara i med min älskling, jag är fett deppig över att bara vara hemma hela tiden om dagarna och jag har en massa plugg så jag hängde faktiskt på. Kom direkt ihåg hur det var att springa förr när jag faktiskt tränade konstant tillsammans med mammas kille. Riktigt rolig tid och i bra form var man också! 

Sprang hela 3 km och gick en halv! Fick sånt håll i slutet att jag var tvungen att gå lite grann. Men jag känner mig otroligt stolt nu och fräsh efter en härlig dusch som jag precis klev ur.
Ska nu sätta mig och titta på One tree hill och bara njuta av att ligga i min sköna säng och vänta på att min älskling blir ledig så att jag kan få prata lite med honom också innan man ska sova.

Nationellt prov i matte imorgon då för mig och alla andra som går i 2an... Önskar er alla lycka till!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0